När du sätts under en jämförelsespann bör du jämföra investeringar och portföljer med jämförbara mått; annars ger jämförelsen dig ingen realistisk bild.
Den här bloggen kommer att fördjupa sig i termen riskjusterad avkastning och förstå tre instrument som erbjuder bättre riskjusterad avkastning.
Vad är riskjusterad avkastning?
När du överväger avkastning från en investering, tänker du också på den potentiella risken. Du beräknar också i efterhand nettoavkastningen efter att ha dragit av riskprocenten från dem.
Till exempel, om två olika investeringsinstrument ger liknande avkastning, men risken varierar, då du kommer att föredra instrumentet med mindre risk.
Detta betyder att dess riskjusterade avkastning är högre än det andra instrumentet eftersom de båda ger samma avkastning.
Med andra ord, när du beräknar vinsten från din investering, efter avdrag för riskbeloppet, under investeringsperioden, beräknar du den riskjusterade avkastningen av din investering.
Vikten av risk -Justerad avkastning
1. Prestandamätning
Riskjusterad avkastning vänder sig till investerare som ett effektivt resultatmätningsverktyg som jämför olika investeringar och portföljer som har relativt liknande egenskaper.
2. Volatilitetskontroll
På grund av riskens inblandning i att fastställa avkastningen beaktas även volatilitet vid beräkning av riskjusterad avkastning.
3. Indexjustering
Riskjusterad avkastning möjliggör en investerare med indexanpassningsanalys, där högre riskjusterad avkastning anses vara gynnsam.
4. Kvalitetstestning
Du kan jämföra två olika investeringar på lika villkor där kvaliteten på investeringen anses vara en väsentlig del av resultatet.
Hur beräknar man riskjusterad avkastning?
I stora drag finns det två typer av nyckeltal genom vilka du kan beräkna den riskjusterade avkastning för en investering.
1. Sharpe Ratio
I detta förhållande justeras avkastningen med de riskfria räntorna för statspapper för att få den nettoriskjusterade räntan.
Sharpe ratio betraktar standardavvikelse för att inkludera volatilitet vid beräkningen av den riskjusterade avkastningen.
2. Treynor Ratio
Treynor Ratio är ett fondspecifikt förhållande där den använder fondens beta för att få riskjusterad avkastning.
Investeringsinstrument som ger riskjusterad avkastning
Det populäraste investeringsinstrumentet som erbjuder en riskjusterad avkastning är en värdepappersfond.
Andra instrument såsom seniora säkerställda obligationer och icke-konvertibla skuldebrev erbjuder också sådan avkastning. Låt oss titta närmare på dessa instrument för att förstå hur de beräknas.
1. Fonder
Placeringsfonder erbjuder måttlig-hög avkastning och har rimlig risk, baserat på vilken typ av fond du investerar i.
Placeringsfonder är lämpliga för investerare som vill investera i aktier men är skeptiska till att investera i direkt aktier (på grund av riskfaktorn).
I så fall kan de investera i aktie- eller aggressiva hybridfonder, vars risk är lägre än aktier. Investerare måste dock notera att alla aktierelaterade investeringsvägar har hög risk.
Placeringsfonder har ett jämförelseindex eller index som det jämför deras resultat med. Alpha är en metod för att mäta en värdepappersfonds prestation mot ribban.
På liknande sätt anser beta volatilitet för att ge en uppfattning om hur riskabla dessa fonder är. Standardavvikelse är också typisk för att veta hur avkastningen varierar från genomsnittet under en given period.
3. Icke-konvertibla skuldebrev (NCD)
NCD:er är investeringsinstrument som ger investerare fast ränta. Stora företag skaffar kapital genom att ge ut konvertibla och icke-konvertibla skuldebrev. De medför också likviditetsrisk, eftersom investerare inte kan ta ut sina pengar före förfallodagen.
Du kan ifrågasätta hur seniora säkerställda obligationer erbjuder 9–11 % riskjusterad avkastning där andra ränteinstrument knappt kan nå det intervallet. seniora säkerställda obligationer är också riskabla, men när vi pratar om görs due diligence för att försöka minska risken.
De involverar dock tre huvudtyper av risker: Kreditrisk, bedrägerierisk och likviditetsrisk.
Kreditrisk:
Innebär risken för att en NBFC (emittent av obligationer) försummar att betala tillbaka det investerade beloppet eller går i konkurs.
För att minska denna risk tar 1,2 gånger säkerheterna, i form av fordonslån, guldlån eller till och med fastighetslån, så att de kan använda dessa lån för att betala av investerarna i fall NBFC går i konkurs.
Likviditetsrisk:
Denna risk uppstår från att investeraren vill dra tillbaka sin eller hennes pengar, men att inte kunna göra det eftersom investeringen har en bindningstid (en period då pengar inte kan tas ut).
Generellt sett har seniora säkerställda obligationer en löptid som sträcker sig från 6 månader till 24 månader, under vilken investerare inte kan ta ut sina pengar. Det är dock möjligt att ersätta investeraren med en annan. Men företaget ger inga sådana garantier.
Slutsats
Varje investering kommer att ha en viss risknivå och ingen investering garanterar dig returer.
Men med nödvändiga försiktighetsåtgärder kan du minska riskerna för att få ut så mycket som möjligt av din investering.
Riskjusterad avkastning visar därför hur mycket avkastning en investering genererar för investeraren, efter att ha inkluderat alla risker.
