Rolf åt med glupande aptit men tappade ändå nästan halva sin vikt. Lasse-Maja hade alltid varit mager trots sin goda aptit men när han en dag inte kunde hitta till sin matskål tog matte in honom till Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg. Dit kom också Rolf och båda katterna fick diagnosen hypertyroidism, eller giftstruma som den folkliga benämningen lyder.

– Katten verkar pigg och äter bra men kan inte tillgodogöra sig vad den äter. Ämnesomsättningen har slutat fungera som den ska, förklarar veterinären Elisabeth Bademo.

Hypertyroidism innebär att sköldkörteln producerar för mycket av hormonet tyroxin som påverkar ämnesomsättningen i kroppen. Sjukdomen orsakas hos katt av godartade tumörer som rubbar sköldkörtelns funktion men inte sprider sig i kroppen.

– Sjukdomen ger symtom i hela kroppen hos den drabbade katten som oftast är tio-tolv år gammal eller äldre. Kattägaren kan förvånas över att deras gamla katt blivit så pigg och aktiv men egentligen är katten hyperaktiv, förklarar Elisabeth Bademo.

Att katten ändå kommer till veterinär beror i de flesta fall på att ägaren märker att katten magrar trots sin goda aptit. Andra symtom kan vara diarréer och kräkningar.

– De här katterna ser egentligen ganska skruttiga ut. De är magra, tufsiga och torra och kan ha en stirrande blick. Om katten inte behandlas får den följdsjukdomar och blir allt sämre, säger Katarina Bewig.

– På senare år har en annan form av sjukdomen blivit känd. Man vet inte om det är ett slutstadium av sjukdomen men dessa katter är mycket svårare att behandla eftersom de slutar äta och blir passiva och deprimerade. Men denna form av hypertyroidism är väldigt ovanlig, tillägger Elisabeth Bademo.

Däremot har hypertyroida katter blivit allt vanligare som patienter på landets djursjukhus. Elisabeth Bademo tror inte att detta beror på att sjukdomen i sig blivit vanligare.

– Nej, det beror nog på att fler kattägare är beredda att bekosta vård även av en äldre katt. Tidigare var det nog vanligare att man avlivade en gammal katt som blev sjuk, menar hon.

- Men fortfarande är det ett problem att många ägare till äldre katter inte har försäkrat sin katt. Det är inte alla som har råd att betala närmare 10 000 kronor för att rädda katten även om de skulle vilja, tillägger Katarina Bewig.

Jodbehandling botar katten
Diagnosen är rätt lätt att ställa eftersom sköldkörteln är kraftigt förstorad och kan kännas genom huden på kattens hals. Prover kan också bekräfta att sköldkörteln producerar för mycket tyroxin. När sjukdomen är koncentrerad finns det tre alternativa behandlingsmetoder. Sköldkörteln kan opereras bort, katten kan äta medicin som dämpar överproduktionen av tyroxin och katten kan behandlas med en injektion av radioaktivt jod som stoppar överproduktionen av tyroxin en gång för alla.

– Medicinering genom tyreostatika i tablettform är en livslång behandling. Katten måste ha en tablett tre gånger om dagen. Det är svårt att ge en katt tabletter regelbundet och även om det fungerar i början återvänder ofta sjukdomssymtomen efter ett tag om man inte är väldigt noga med medicineringen, konstaterar Elisabeth Bademo.

– Tabletterna botar ju inte sjukdomen utan trycker bara ner symtomen. Dessutom kan medicinen ge biverkningar som illamående och nedsatt aptit, tillägger Katarina Bewig.

Det andra alternativet är att man opererar bort sköldkörteln. Då stoppas överproduktionen av tyroxin men det finns andra celler i kroppen som producerar tillräckligt mycket av hormonet för att ämnesomsättningen ska fungera normalt.

– Vi har precis börjat behandla med radioaktivt jod här på Blå Stjärnan. Tidigare var det bara i Jönköping och Uppsala som man kunde erbjuda den här behandlingen, förklarar Elisabeth Bademo.

Behandling med radioaktivt jod mot struma har använts på människa sedan 40-talet. Radioaktivt jod i en vätskelösning injiceras intravenöst och via blodbanorna söker sig sedan jodet selektivt fram till de överproducerande cellerna i sköldkörteln och förstör dem genom att avge kort strålning.

– Strålningen är så kort att inga andra celler skadas. Behandlingen behöver bara göras en gång och sedan är kattens ämnesomsättning normal igen. Dosen är anpassad så att inte all tyroxinproduktion stoppas för vi vill helst att kattägarna ska slippa ge sina katter tabletter, säger Elisabeth Bademo.

Riskfylld operation
Redan efter 14 dagar när katten kommer på sitt första återbesök kan man se en tydlig förbättring. Kostnadsmässigt är alternativen operation och jodbehandling ganska likvärdiga. Det kostar cirka 9000 kronor och det ingår både behandlingen och den veckolånga eftervården på djursjukhuset. På kort sikt är tablettmedicinering billigare men vad det kostar i slutändan beror ju på hur länge katten lever.

– Nackdelen med operationsalternativet är att det alltid är riskfyllt att söva en gammal katt. Till följd av hypertyroidismen har katten ofta både högre blodtryck och svagare hjärta. Ofta är även levern påverkad så sammantaget är dessa katter inga ideala operationspatienter, menar Elisabeth Bademo.

Efter jodbehandlingen hålls katten kvar för observation under en vecka. Sedan får katten åka hem men kattägaren uppmanas att hålla katten inomhus i ytterligare två veckor.

– Den radioaktiva joden utsöndras via urinen och man vill undvika att den sprids i vilka miljöer som helst. Under den här tiden rekommenderar vi kattägaren att använda nedspolningsbar kattsand för att minska spridningen av den radioaktiva joden, förklarar Elisabeth Bademo.

Den första tiden bör kattägaren också undvika att gosa alltför närgånget med sin katt för att minska risken att man utsätter sig för strålning. Något utegångsförbud finns dock inte för människor som behandlas med radioaktivt jod så Elisabeth Bademo menar att risken för spridning är ganska liten.

– Strålskyddsinstitutet ställer egentligen inga andra krav än att vi ska anlita en strålskyddsexpert vid doseringen. Halveringstiden för radioaktivt jod är åtta dagar så vi ställer nog för stränga krav på djurägarna men man har väl velat ta det säkra före det osäkra, menar Elisabeth Bademo.

I de flesta fall hålls katten kvar på kliniken i en vecka men om katten otrivs kan den få åka hem tidigare efter att strålskyddsexperten gett sitt tillstånd.

– Den första katten vi jodbehandlade här i Göteborg var verkligen stirrig. Den satt mer högt än lågt när vi tog in den men redan några dagar efter behandlingen var den riktigt trevlig att umgås med, berättar Elisabeth Bademo.

– Äter katten tablettkuren så ser man också en förbättring efter fyra-fem dagar, tillägger Katarina Bewig.

Rolf tappade halva vikten
Jag träffar två kattägare som valt olika behandlingar för sina hypertyroida katter. Först möter jag katten Rolf och hans husse Nils Forsberg på Blå Stjärnan när Rolf ska skrivas in inför jodbehandlingen senare samma dag. Elisabeth Bademo tar emot och undersöker sköldkörtlarna på katten som stått på tablettmedicinering i en månad innan husse och matte bestämde sig för jodbehandlingen. Efter en titt i journalen konstaterar hon också att Rolf har de högsta tyroxinvärden de uppmätt på en hypertyroid katt på Blå Stjärnan.

– Katten heter Rolf eftersom han flyttade in hos oss på Rolf-dagen. Vi vet inte var han kom ifrån eller hur gammal han var men han verkade inte riktigt fullvuxen. Nu har han bott hos oss i elva år så det är självklart för oss att bekosta hans behandling. Han är ju en familjemedlem så då får det kosta vad det vill, menar Nils.

Lika övertygad var inte Nils de första dagarna efter att Rolf flyttat in för elva år sedan. Han och hustrun hade aldrig tidigare haft husdjur. Med en stuga i fjällen och en på Höga Kusten var de vana vid långa resor och det fick Rolf också vänja sig vid.

– Rolf har tidigare vägt fem kilo men så märkte vi att han började magra av trots att han åt lika mycket som förut. När vi vägde honom hade han tappat nästan halva sin vikt och då åkte vi hit med honom, berättar Nils. Innan Rolf får flytta över till djursjukhusets bur får Nils med sig ett papper om vad han och hans hustru bör tänka på efter att de hämtat Rolf en vecka senare. Elisabeth berättar också att det går bra att ringa och höra hur katten mår under den vecka som han ska vistas på djursjukhuset.

Bättre av
Efter att Nils lämnat sin katt åker jag ut till Styrsö i Göteborgs södra skärgård för att träffa en annan hypertyroid katt, tolvåriga hankatten Lasse-Maja. Till skillnad från Rolfs husse och matte har hans matte Anna Krusell valt att ge katten tabletter livet ut.

– Även om jodbehandlingen lät bra så blir den för dyrbar för oss eftersom Lasse-Maja inte är försäkrad. Vi har bara haft honom i ett år, Han flyttade hit från våra grannar när de skaffade en hundvalp som han inte tyckte om, berättar Anna.

– Lasse-Maja har alltid varit mager trots sin goda aptit. Han åt tidigare en hel burk Mjau om dagen utan att gå upp i vikt. Men det var först när han kom in och vinglade och inte kunde hitta matskålen och kräktes våldsamt som vi förstod att han var sjuk, fortsätter hon. På Blå Stjärnan konstaterade Katarina Bewig att Lasse-Maja troligen haft en mindre hjärnblödning. Hon kunde också snabbt se att katten led av hypertyroidism. Troligen hade även hjärnblödningen orsakats av det förhöjda blodtryck som ofta är en följdsjukdom till överproduktionen av tyroxin i sköldkörteln.

– Så vi kom hem med två olika mediciner som jag sedan dess har blandat i Lasse-Majas mat. Han äter utan problem och redan efter en vecka har han börjat gå upp i vikt. Symtomen på hjärnblödningen är också helt borta. Kanske får vi behålla Lasse-Maja ett par år till, säger Anna.

Källor: Denna artikel publiceras med tillstånd av tidningen Kattliv. www.katter.nu/kattliv

Av Åke Steinwall		info@kattliv.com

Artikeln skapad	2004-01-08 19:26:17	Skriv ut!
Artikeln uppdaterad	2004-08-23 23:01:39
Antal visningar	18428
Senast visad	2010-09-03 16:59:53
Tillbaka upp
Kommentarer Skriv kommentar! Inlagt 2004-01-10 15:25:24  Kattmaten kan väl inte innehålla nermald sköldkörtel? Isåfall har man ju en naturlig orsak till det här problemet. Av Eva Larson Inlagt 2004-01-11 18:48:12  Katter (och alla andra sällskapsdjur också) kan ju få en mängd sjukdomar precis som vi människor. Många känner dessvärre bara till kattpest och kattsnuva när det gäller katter, men förutom hypertyreodism kan de t ex också få urinvägs- och tarminfektioner, tandsten, tand- och öroninfektioner mm, mm. Och kosten är mycket viktigare än vi tror, både när det gäller sällskapsdjuren och oss. Vägen tillbaka till hälsa går också många gånger via kosten dock tror jag inte att nermald sköldkörtel i kattmaten skapar sköldkörtelsjuka katter! Mvh Eva Av Lina Asp Inlagt 2010-05-17 09:07:44  Min älskade gamla honkatt Tilda led av detta. Det var en plåga att se henne må dåligt. Hon kräktes upp maten, blev mager och tufsig och ville inte äta. Var nervös och ledsen. Det tog ganska lång tid innan vi fick diagnosen hypertyreos och då var hennes hjärta redan i så dåligt skick att operation inte var lämpligt. Hon fick äta thapaczol men blev aldrig bättre och till slut fick jag ta beslutet att avliva henne. Fruktansvärt jobbigt. Ironiskt att hennes matte nu fått diagnos på hypotyreos... Statistik Antal visningar: 18428 Skriv ut  Utskriftsvänligt format!
Tillbaka upp